Kamrat?.. eller inte
Vad har du för dig nu på morgonkvisten då min söta lilla flikka?
Jag har precis vaknat. Ska till skolan lite senare idag.
Tänkte höra med dig om du har lust att prata med en het,vältränad och snygg kille med magrutor? ;)
Självklart har jag bilder som bevisar att jag har magrutor. Om du inte vill missa denna chans att prata med en utav kamrats hetaste killar, tveka inte att hör av dig så får du min msn.
Kram / K"
Kreativt skrivande <3
Jag har alldeles nyss suttit och skrivit på min kreativt skrivande-text som jag ska lämna in på fredag. Det är såhär att vi har fått göra olika skrivövningar och så skulle vi välja en av dessa för att skriva MER på. Förmedla ÄNNU mer liksom. Jag valde en "inre monolog"-uppgift. Ni vet inre monolog. Det är t ex när vi sitter på lektion och hör på när läraren babblar på och så börjar tankarna åka åt andra hållet. Man kan tänka t ex "idag ska jag nog ner på stan en sväng, de hade väl de där reapriserna på H&M" etc etc. Ni fattar. Jag tänkte publicera txten jag skrivit och jag vill gärna höra saker jag kan förbättra och vad ni tycker helt enkelt.
Det handlar om en tjej som sitter på tåget påväg till sin pappa som hon inte har träffat på 10 år. Under tågresan sitter hon och tänker massa. En inre monolog. Det är hennes inre monolog man får följa. Vad hon ser och känner och tycker. Läs (och njut hoppas jag)!
En inre monolog
Hus, träd, gårdar, massa kor. Allting svischar förbi i över hundra kilometer per timme utanför fönstret. Jag undrar hur pappa har det. Han kanske har en jättestor ladugård med massa kossor med stora, bruna ögon. Pappa har stora bruna ögon. Han kanske fick inspiration när han såg sig i spegeln och så blev han bonde som kliver upp fem varje morgon, mjölkar korna och sen in i huset igen och dricker kaffe. Eller så dricker han kaffe innan, annars skulle han väl somna på kossans juver. Mamma brukar somna på sitt jobb ibland när kaffebryggaren krånglat hemma och när det har varit för lång kö till kaffemaskinen på jobbet.
I tågkupén jag sitter i så sitter även en tjej. Ser ut att vara jämngammal med mig, sisådär 16-17 år, blond, blåa ögon, typisk fjortis i trakterna jag bor. Det luktar sött om henne, antagligen den där Paris Hilton-parfymen alla går omkring med. Hon har överdrivit lite väl mycket med den där lukten i alla fall. Ja, jag kallar det lukt. Jag kan inte kalla det för doft i alla fall. Dofter luktar GOTT. Undrar vart hon ska. Hon kanske också har någon i Stockholm som hon vill träffa. Någon som hört av sig endast en gång per halvår när det har varit julafton och födelsedag. Någon som har skickat ett jäkla kort istället för att ringa och säga God Jul eller grattis på födelsedagen. Någon som inte har brytt sig ett skit. Hoppas hon får det roligt i så fall. Jag tvivlar på att jag kommer ha det.
Pappa kan inte vara bonde. Han bor ju i en stor lägenhet på kungsholmen. Det skrev han ju. Vad dum jag är. Ja, det skrev han ju i brevet som anlände i brevlådan för en månad sedan. Brevet som var det första som berättade vem han var och hur han levde. Jag vart förvånad att det inte låg ett litet vykort där istället, där det var en liten äcklig bärfis på framsidan som hade en pratbubbla där det stod "Hej, jag bor i Stockholm och heter Ingvar Jansson, kom och hälsa på mig". Ja, pappa heter Ingvar, och jag tycker fortfarande det är ett roligt namn. Pappa skrev i brevet att han ville att jag skulle komma ner och hälsa på. Ja, plötsligt skulle vi ses. Det var så otroligt viktigt. Jag undrar vad han egentligen vill. Han kanske bara har som avsikt att bjuda in mig till honom för att säga "jag har det mycket bättre nu." Är det så, då jäklar nackar jag hans Golden retriever.
Det var då fan vad den där tjejen tjagglar med sitt tuggummi. Det är säkert sånt där Stimorol jordgubbstuggummi eller någon annan mesig sort med frukt. I värsta fall Hubbabubba. Låter som ett stort tuggummi i alla fall. Det är säkert Hubbabubba. Extra saltlakrits ska det banne mig vara! De är till och med bruna och bara det säger ju att jäklar anamma, nu kommer en riktig smakupplevelse.
Jag hör ett barn skrika ilsket några säten bort. Barnets pappa hyssjar. Ett generat hyssjande. Så gjorde alltid pappa när jag var jobbig. Han fick den där nervösa blicken, tittade sig generat omkring och hyssjade. Han har värsta stora familjen nu. Tre snoriga skitungar som säkert ropar efter kinderägg stup i kvarten. Jag ryser till. Tre kopior av pappa, lika stor mansgris och lika bortskämd. Näe, nu ska vi vara snälla. Jag har varit snäll hela mitt liv, det är bara att fortsätta. Men om man är sjukt brutalt less på att vara snäll. Allas goda rara flicka som biter ihop så fort hon får ta skit. Jag. Vill. Inte. Det. Mer.
Min mage knorrar högt. Den jämnåriga tjejen mittemot hånler mot mig. Ja du, dumma frukttuggummituggande brud. Fortsätt att hånle bara. Vad onormal du måste vara som inte har en mage som gurglar för att säga att den vill ha mat. Det börjar din mage också med efter en stund, eftersom du tuggar som kossorna utanför tågfönstren själv. Jag hånler tillbaka, grabbar tag i plånboken och reser mig upp för att gå till restaurangen. När jag reser mig upp så hör jag tjejens mage som börjar knorra. Haha! Den som skrattar bäst, skrattar sist.
Jag undrar vad jag ska äta. Det finns så mycket att välja på. Rostbiff med potatissallad och en Marabou sweizernöt skulle sitta fint. Bäst att äta nu. Pappas fru lagar säkert bara fisk och någon skinnig potatis, och då måste jag överleva, för jag äter INTE det. Stockholm kan man aldrig lita på när det gäller mat - det har mamma sagt!
Ros av ett brunblondt yrväder!
Nog om det. Sitter och avnjuter en god kopp sparrissoppa eftersom jag inte alls känner för skolans korvgryta. Snart ska jag hugga in på minimorötterna som mamma köpte igår. Det är små portionspåsar nämligen. Yummi.
Idag slutar jag lyckligtvis klockan två, för jag har redan sett stormen-teatern som förövrigt var riktigt bra :) Undrar fortfarande vilken det där monstret i teatern var. Alltså vem spelade monsret? Inte klokt vad teatersmink kan göra. Nu ska jag ta och chilla runt lite på bilddagboken och försöka hitta mina kompisar på facebook (good luck Hanna). Bara att söka på mig. Hanna Hollender. Annars blir det kompisjakt nu. Jag fattar mig inte ens på facebook. Men vad gör man inte för att bli medlem i ännu ett hääärligt community?
MÅNDAG!!!!!!!!! :(
Jag tycker att måndagar är en sådan där förbannat onödig skitdag. I alla fall på eftermiddagen. Kultur- och idéhistoria a.k.a Hannas mardröm. Jag hatar den lektionen mer än vad jag hatar leverpastej och saltgurka. Och här snackar vi extrem hat isåfall. Men mamma säger att jag ska intala mig själv att det är kul.
Visst. Detta är till dig, mamma. "Jag älskar kultur- och idéhistoria för att det är så extremt lärorikt att få sitta och höra på en röst som riktigt gnager i stigbyglarna och hörsnäckan och hela tjilevippen. Denna röst snackar bara om massa SKITROLIGA saker som jag har så stort intresse för, epok från epok."
Visst kan det vara någorlunda kul när man får jobba själv, men hon ger oss alltid så jäkla stora uppgifter. JAG VEEEEEEEET, LÄRORIIIIIIIKT.
Nästa år kommer vi ha konstanalys A och religion. Jag ser verkligen fram emot det. Inteee.
Jag känner mig skitless idag. Som att det blir så förbannat seeeeeeg vecka som man vill fly ifrån right now. Spola över alla skoldagar och gå rätt in på helgen och se vad den har att bjuda på.
Det var någon som knystade om något 70-talsdisco. Och eftersom jag inte var med på mentors förra veckan för att jag var på sjukhuset skulle jag jättegärna vilja veta vad det är för något. Snälla, lämna en kommentar för jag vill verkligen veta. Eller så går jag bort och frågar någon NU.
Hejdå!
Opp och ner, ner och opp!
Så blev det igår. Det är skitjobbigt. Att allt ska gå upp och ner hela tiden. Som världens berg- och dalbana. Ibland är jag så högt uppe, ingenting kan rubba mitt humör. Sen bara SPLAAATSCH, så är man plötsligt nere och känner sig så misslyckad och som en liten äcklig pöl med kiss på golvet.
Varför ska det vara så? Rår jag för det själv? För egentligen är det ju inte ett dugg synd om mig, det har jag fått höra flera gånger. Sånt gör ont. Att få höra att man inte har någon "jävla anledning att gråta". Hepp, fine. Mina problem kanske är väldigt små i andras ögon. Kanske inte ens märkbara. Då får det vara så, men då tkr jag dem ska sluta bry sig om jag gråter. För det är väl det allt handlar om. De blir förbannade när jag gråter för jag inte kan säga vad det är, inte kan prata om det. Stänger igen käften som en mussla i västkusten.
Jag kan inte berätta vad det är. Då kommer dem bli ännu argare för jag är så fruktansvärt dum. Dum mot alla andra runt omkring mig som får utstå det. Då håller jag hellre munnen stängd än att höra något sånt. För hur kul på en skala är det när man väl berättar vad som är felet och sen får höra att man är en jävla skit för att man håller på och sabbar för alla andra?
Om det ska vara så, då vill jag inte ha deras omtanke. Då får det vara. Vissa tar det ju inte ens seriöst. Säger typ "men lilla gumman, sådär kan du ju inte hålla på", sen är allt skiiiitbra igen och så börjar de snacka om sig själv igen. För det är ju sååå mycket intressantare att höra på vad kompisen gjorde igår, vad den ska göra idag och vad som kommer hända imorgon. Ni fattar. Jag säger inte att det är viktigare att lyssna på mig, men om man väl frågar hur jag mår så kan man väl ta det lite seriöst också? Jag tror nog de där personerna vet vilka dem är, men ta nu inte åt er allihopa. Det är ytterst få av er som håller på sådär jag nyss beskrev. Ytterst ytterst få.
Nu känner jag mig hemsk igen. Som om jag försöker stjäla allas uppmärksamhet och tycka synd om mig själv. Ni får tolka det hur ni vill. Detta inlägg skrev jag för att jag måste bara få skriva av mig. Det känns så skönt efteråt.
Vet inte ens om jag ska publicera det. Det är bara ett dumt fånigt jäkla skitinlägg ändå.
Nu ska jag bli på bättre humör och njuta av den här lördagen! Ha det så bra!
JAG VILL BAKAAA!
Ja, baka och laga mat är verkligen något jag tycker är roligt. Något mer jag tycker är roligt är att fota. Och jag vill verkligen köpa en sådan där Canon EOS 400D. Jag skulle fota ihjäl. Men det var inget nytt.
Något nytt då.. hmm. Det är väl att jag har börjat köra säkert nu! ;p Inte lika stor osäkerhet i trafiken och oj vad jag längtar nu tills jag tar det där förargliga körkorteeet! Så jäkla frihet att ta bilen när man ska åka någonstans. Eller köra hem då familjen varit på restaurang och mamma och pappa druckit och småhånglat över ett glas rött vin eller en kall folköl eller något!!!
Haha nu har sötponken somnat tror jag. Han ville att jag skulle långblogga. Men näe, jag har fått ont i fingrarna av den där kulturhistoriauppgiften. Ja, man får det då man sitter från klockan 12 till halv fyra i sträck och bara skriver. Ännu ett skäl till att få Fredde att vi ska baka något! :D För jag har varit så tapper och duktig med den där uppgiften att jag förtjänar en fin kaka! :D Han får ju inte glömma att jag bakade åt honom i måndags (A) Och så låter ju jag honom vila nu!
Han har verkligen somnat nu! :D Ahh så söt han är när han sover alltså. Munnen lite halvt öppen, ögonen mjukt slutna. De där mjuka kinderna som känns silkeslena mot mina fingrar, hans fina hår som krusar sig lite i nacken och där vid tinningen. Jag kan sitta och kolla på honom och få tårar i ögonen för att han är så vacker. JAG ÄLSKAR HONOM.
No time for blogging ;p
Det är fredag = Hanna glad för att då är det helg. Har dessvärre rätt stor uppgift i historian som jag ska göra innan jag får gå hem och jag ska BANNE mig göra den också. Ska fasen inte skjuta upp den till söndag för då måste jag plugga MATTE!!! Och jag ska ge järnet på detta prov. För jag vill ha bra betyg i detta ämne.
Vi ska snart se på Skvaderns teateruppsättning av "Stormen" med William Shakespeare. Intrestering! I look forward to that teathre ;) I'm just word poop now, in english!
Idag ska jag hursomhelst hem till FJÄDDÄÄÄ och mysa :) <3 Nu börjar solen synas utanför fönstret så jag har beslutat att promenera hem till honom. Gud så skönt. Han kom föresten hem till mig igår. Jag kom nyss ut från toan, sjöng den där fina låten "Follow through" och när jag gick in i mitt rum så satt han där med sin fina vita tröja (som jag har köpt till honom (A)) och en bukett vitsippor i handen som han gav till mig!! :')
Jag blev helt varm i hela hjärtat!!! I hela kroppen! Som en feberchock fast utan feberfrossa. Han gör mig hel alltså! Läker allt som gör ont bara av att le.
När jag kom ner i köket för att sätta blommorna i vatten så sa mamma "haha du är nästan lite bortskämd, han skämmer verkligen bort dig... och det är precis så det ska vara" och jag bara log och satte blommorna i vatten. Sen gick jag upp till honom och berättade vad mamma sagt. Han skrattade och sa att hon hade sagt "men du är ju för underbar" till honom ;p Haha mamma i ett nötskal.
Nu ska jag kolla igenom lite om vad Stormen handlar om. VI HÖRES! :D
Lite äventyr!
Härlig valborg! Det var mysigt, Fredde var en riktigt ängel. Särskilt på kvällen. Då blev allt så FÖRBANNAT svart. Jag låg och kände mig störtful. Jag låg och hatade idioterna på Alnö som är så jäkla töntiga som får mig att känna mig så äcklig äcklig äcklig. Så skönt att få flytta ifrån den där kuk-ön. DEN SUGER. Jag låg och grävde ner mig jättemycket och Fredde var rent av SKITSTARK som orkade med mig, tröstade mig och viskade fina ord i mina öron som läkte mitt hjärta. Jag vet inte hur man bara glömmer men det som hände och de ord jag fick höra från idioterna på ön sitter fortfarande kvar så jäkla mycket. De har präntat sig in i mitt huvud.
Ibland önskar jag att jag sluppit höra de där orden. Att de hade SLAGIT mig istället bara för att slippa höra orden. Jag hatar ord som sårar. För till och med ett slag gör mindre ont.
Klockan ett på natten var det någon som kastade smågrus och snö på Freddes fönster. Det var mysko för jag hade nyss börjat drömma att Snobben, Freddes katt, kom in i rummet och hoppade upp på fönsterbrädan och slog svansen mot fönstret. Jag hörde till och med tydligt i drömmen att Fredde sa "KATTJÄVEL!!"
... men det var inte Snobben. Det var Freddes galna kompisar. Haha så jag gick lite sådär vingligt och sömndrucket upp, öppnade fönstret och frågade "VAD VILL NIIII?!?!?". Jag såg i mörkret att det var en lång spinkig person.
Han sa till mig "äre Hanna?" och jag svarade att jaa, det är det. Och så frågade han var Fredde var och jag sa att han var på toaletten. Och då sa den där killen att jag skulle säga till Fredde att han skulle komma ner och snacka med dem. I min vilda sömniga fantasi såg jag framför mig hur Fredde blev nedslagen av dem där killarna. Men sen insåg jag att det bara var Gradin och hans polare. Och då frågade jag varför han skulle snacka med dem. Haha sen gick killarna bara iväg.
Mitt huvud sov fortfarande. Så jag tänkte inte klart. Jag gick och la mig igen och berättade om min lilla dröm om Snobben ;p
Sanningen är att jag tänkte säga till Fredde "ta bort Snobben dååå!!!" när jag låg där och drömde om Snobben och hans svans emot fönstret.
Nu ska Fredde övningsköra! :D
