Kreativt skrivande <3
Jag har alldeles nyss suttit och skrivit på min kreativt skrivande-text som jag ska lämna in på fredag. Det är såhär att vi har fått göra olika skrivövningar och så skulle vi välja en av dessa för att skriva MER på. Förmedla ÄNNU mer liksom. Jag valde en "inre monolog"-uppgift. Ni vet inre monolog. Det är t ex när vi sitter på lektion och hör på när läraren babblar på och så börjar tankarna åka åt andra hållet. Man kan tänka t ex "idag ska jag nog ner på stan en sväng, de hade väl de där reapriserna på H&M" etc etc. Ni fattar. Jag tänkte publicera txten jag skrivit och jag vill gärna höra saker jag kan förbättra och vad ni tycker helt enkelt.
Det handlar om en tjej som sitter på tåget påväg till sin pappa som hon inte har träffat på 10 år. Under tågresan sitter hon och tänker massa. En inre monolog. Det är hennes inre monolog man får följa. Vad hon ser och känner och tycker. Läs (och njut hoppas jag)!
En inre monolog
Hus, träd, gårdar, massa kor. Allting svischar förbi i över hundra kilometer per timme utanför fönstret. Jag undrar hur pappa har det. Han kanske har en jättestor ladugård med massa kossor med stora, bruna ögon. Pappa har stora bruna ögon. Han kanske fick inspiration när han såg sig i spegeln och så blev han bonde som kliver upp fem varje morgon, mjölkar korna och sen in i huset igen och dricker kaffe. Eller så dricker han kaffe innan, annars skulle han väl somna på kossans juver. Mamma brukar somna på sitt jobb ibland när kaffebryggaren krånglat hemma och när det har varit för lång kö till kaffemaskinen på jobbet.
I tågkupén jag sitter i så sitter även en tjej. Ser ut att vara jämngammal med mig, sisådär 16-17 år, blond, blåa ögon, typisk fjortis i trakterna jag bor. Det luktar sött om henne, antagligen den där Paris Hilton-parfymen alla går omkring med. Hon har överdrivit lite väl mycket med den där lukten i alla fall. Ja, jag kallar det lukt. Jag kan inte kalla det för doft i alla fall. Dofter luktar GOTT. Undrar vart hon ska. Hon kanske också har någon i Stockholm som hon vill träffa. Någon som hört av sig endast en gång per halvår när det har varit julafton och födelsedag. Någon som har skickat ett jäkla kort istället för att ringa och säga God Jul eller grattis på födelsedagen. Någon som inte har brytt sig ett skit. Hoppas hon får det roligt i så fall. Jag tvivlar på att jag kommer ha det.
Pappa kan inte vara bonde. Han bor ju i en stor lägenhet på kungsholmen. Det skrev han ju. Vad dum jag är. Ja, det skrev han ju i brevet som anlände i brevlådan för en månad sedan. Brevet som var det första som berättade vem han var och hur han levde. Jag vart förvånad att det inte låg ett litet vykort där istället, där det var en liten äcklig bärfis på framsidan som hade en pratbubbla där det stod "Hej, jag bor i Stockholm och heter Ingvar Jansson, kom och hälsa på mig". Ja, pappa heter Ingvar, och jag tycker fortfarande det är ett roligt namn. Pappa skrev i brevet att han ville att jag skulle komma ner och hälsa på. Ja, plötsligt skulle vi ses. Det var så otroligt viktigt. Jag undrar vad han egentligen vill. Han kanske bara har som avsikt att bjuda in mig till honom för att säga "jag har det mycket bättre nu." Är det så, då jäklar nackar jag hans Golden retriever.
Det var då fan vad den där tjejen tjagglar med sitt tuggummi. Det är säkert sånt där Stimorol jordgubbstuggummi eller någon annan mesig sort med frukt. I värsta fall Hubbabubba. Låter som ett stort tuggummi i alla fall. Det är säkert Hubbabubba. Extra saltlakrits ska det banne mig vara! De är till och med bruna och bara det säger ju att jäklar anamma, nu kommer en riktig smakupplevelse.
Jag hör ett barn skrika ilsket några säten bort. Barnets pappa hyssjar. Ett generat hyssjande. Så gjorde alltid pappa när jag var jobbig. Han fick den där nervösa blicken, tittade sig generat omkring och hyssjade. Han har värsta stora familjen nu. Tre snoriga skitungar som säkert ropar efter kinderägg stup i kvarten. Jag ryser till. Tre kopior av pappa, lika stor mansgris och lika bortskämd. Näe, nu ska vi vara snälla. Jag har varit snäll hela mitt liv, det är bara att fortsätta. Men om man är sjukt brutalt less på att vara snäll. Allas goda rara flicka som biter ihop så fort hon får ta skit. Jag. Vill. Inte. Det. Mer.
Min mage knorrar högt. Den jämnåriga tjejen mittemot hånler mot mig. Ja du, dumma frukttuggummituggande brud. Fortsätt att hånle bara. Vad onormal du måste vara som inte har en mage som gurglar för att säga att den vill ha mat. Det börjar din mage också med efter en stund, eftersom du tuggar som kossorna utanför tågfönstren själv. Jag hånler tillbaka, grabbar tag i plånboken och reser mig upp för att gå till restaurangen. När jag reser mig upp så hör jag tjejens mage som börjar knorra. Haha! Den som skrattar bäst, skrattar sist.
Jag undrar vad jag ska äta. Det finns så mycket att välja på. Rostbiff med potatissallad och en Marabou sweizernöt skulle sitta fint. Bäst att äta nu. Pappas fru lagar säkert bara fisk och någon skinnig potatis, och då måste jag överleva, för jag äter INTE det. Stockholm kan man aldrig lita på när det gäller mat - det har mamma sagt!
haha den var KUNG hanna :D du är så duktig på att skriva (L) du får det att låta så verkligt! (L) du är bäst!! (L)(L)(L) älskar dig gumman (L)(L)(L)(L)(L)(L)
var verkligen hur bra som helst :O :D du borde bli journalist eller författare
