Opp och ner, ner och opp!
Ibland blir allt så jäkla totalt svart! Jag kan få världens jäkla känslor. Känna mig ful för ingenting. Jag blir skitledsen för småsaker som... jaa inte är någonting egentligen. När det blir sådär så blir jag så fruktansvärt arg och galen på mig själv som reagerar si och så. Jag fattar inte vad jag håller på med, blir ledsen för en sak som en normal människa inte ska bli ledsen för.
Så blev det igår. Det är skitjobbigt. Att allt ska gå upp och ner hela tiden. Som världens berg- och dalbana. Ibland är jag så högt uppe, ingenting kan rubba mitt humör. Sen bara SPLAAATSCH, så är man plötsligt nere och känner sig så misslyckad och som en liten äcklig pöl med kiss på golvet.
Varför ska det vara så? Rår jag för det själv? För egentligen är det ju inte ett dugg synd om mig, det har jag fått höra flera gånger. Sånt gör ont. Att få höra att man inte har någon "jävla anledning att gråta". Hepp, fine. Mina problem kanske är väldigt små i andras ögon. Kanske inte ens märkbara. Då får det vara så, men då tkr jag dem ska sluta bry sig om jag gråter. För det är väl det allt handlar om. De blir förbannade när jag gråter för jag inte kan säga vad det är, inte kan prata om det. Stänger igen käften som en mussla i västkusten.
Jag kan inte berätta vad det är. Då kommer dem bli ännu argare för jag är så fruktansvärt dum. Dum mot alla andra runt omkring mig som får utstå det. Då håller jag hellre munnen stängd än att höra något sånt. För hur kul på en skala är det när man väl berättar vad som är felet och sen får höra att man är en jävla skit för att man håller på och sabbar för alla andra?
Om det ska vara så, då vill jag inte ha deras omtanke. Då får det vara. Vissa tar det ju inte ens seriöst. Säger typ "men lilla gumman, sådär kan du ju inte hålla på", sen är allt skiiiitbra igen och så börjar de snacka om sig själv igen. För det är ju sååå mycket intressantare att höra på vad kompisen gjorde igår, vad den ska göra idag och vad som kommer hända imorgon. Ni fattar. Jag säger inte att det är viktigare att lyssna på mig, men om man väl frågar hur jag mår så kan man väl ta det lite seriöst också? Jag tror nog de där personerna vet vilka dem är, men ta nu inte åt er allihopa. Det är ytterst få av er som håller på sådär jag nyss beskrev. Ytterst ytterst få.
Nu känner jag mig hemsk igen. Som om jag försöker stjäla allas uppmärksamhet och tycka synd om mig själv. Ni får tolka det hur ni vill. Detta inlägg skrev jag för att jag måste bara få skriva av mig. Det känns så skönt efteråt.
Vet inte ens om jag ska publicera det. Det är bara ett dumt fånigt jäkla skitinlägg ändå.
Nu ska jag bli på bättre humör och njuta av den här lördagen! Ha det så bra!
Så blev det igår. Det är skitjobbigt. Att allt ska gå upp och ner hela tiden. Som världens berg- och dalbana. Ibland är jag så högt uppe, ingenting kan rubba mitt humör. Sen bara SPLAAATSCH, så är man plötsligt nere och känner sig så misslyckad och som en liten äcklig pöl med kiss på golvet.
Varför ska det vara så? Rår jag för det själv? För egentligen är det ju inte ett dugg synd om mig, det har jag fått höra flera gånger. Sånt gör ont. Att få höra att man inte har någon "jävla anledning att gråta". Hepp, fine. Mina problem kanske är väldigt små i andras ögon. Kanske inte ens märkbara. Då får det vara så, men då tkr jag dem ska sluta bry sig om jag gråter. För det är väl det allt handlar om. De blir förbannade när jag gråter för jag inte kan säga vad det är, inte kan prata om det. Stänger igen käften som en mussla i västkusten.
Jag kan inte berätta vad det är. Då kommer dem bli ännu argare för jag är så fruktansvärt dum. Dum mot alla andra runt omkring mig som får utstå det. Då håller jag hellre munnen stängd än att höra något sånt. För hur kul på en skala är det när man väl berättar vad som är felet och sen får höra att man är en jävla skit för att man håller på och sabbar för alla andra?
Om det ska vara så, då vill jag inte ha deras omtanke. Då får det vara. Vissa tar det ju inte ens seriöst. Säger typ "men lilla gumman, sådär kan du ju inte hålla på", sen är allt skiiiitbra igen och så börjar de snacka om sig själv igen. För det är ju sååå mycket intressantare att höra på vad kompisen gjorde igår, vad den ska göra idag och vad som kommer hända imorgon. Ni fattar. Jag säger inte att det är viktigare att lyssna på mig, men om man väl frågar hur jag mår så kan man väl ta det lite seriöst också? Jag tror nog de där personerna vet vilka dem är, men ta nu inte åt er allihopa. Det är ytterst få av er som håller på sådär jag nyss beskrev. Ytterst ytterst få.
Nu känner jag mig hemsk igen. Som om jag försöker stjäla allas uppmärksamhet och tycka synd om mig själv. Ni får tolka det hur ni vill. Detta inlägg skrev jag för att jag måste bara få skriva av mig. Det känns så skönt efteråt.
Vet inte ens om jag ska publicera det. Det är bara ett dumt fånigt jäkla skitinlägg ändå.
Nu ska jag bli på bättre humör och njuta av den här lördagen! Ha det så bra!
Kommentarer
Trackback
