Hanna Hollender

jag läste på någons blogg att denne utmanade alla som läste att skriva sex udda saker om sig själv. jag känner mig grovt utmanad och tänker nu skriva sex sådana. vi får se vad ni tycker. oj just ja, ni som läser detta är också utmanade. då kan jag se vilka som orkar läsa min lilla sketna blogg.

1. jag har mätt hur djup min navel är när jag varit hungrig eller mätt (haha). dessvärre minns jag inte måtten för detta var för typ ett år sen.

2. när jag sitter på toaletten och kissar/bajsar, är ensam hemma och har dörren öppen så pratar jag med mig själv. det värsta är att jag kommer på olika scener och spelar upp dem i egna repliker. jag spelar alltså teater i min ensamhet på toaletten.

3. jag skrattar som mest när spänningen blir för hög. igår så var jag med fredde. vi tjafsade typ, och så la han iväg en fis som lät skitroligt. vi var ju typ rätt sura på varann och så börjar jag skratta asmycket. jag kunde inte sluta utan jag satt där i den svarta kontorsstolen som man lätt kan luta sig bakåt i och hoppade av skratt. varje gång jag hoppade av skratt så lutades kontorsstolen bakåt litegrann vilket antagligen resulterade i att jag skymde tvn för fredde. han rörde inte en min typ (eftersom jag inte vågade kolla så såg jag aldrig om han försökte hålla sig för skratt när jag skrattade som ett besatt kvinnodjur, men detta sa han först senare, att han bitit sig så hårt i fingret att fingertoppen domnade av . han ville hålla sig för att inte få den där förlustkänslan antar jag. så känner jag iallafall ;p fan, jag ska också lägga av en brakare när vi bråkar nästa gång.. fast då kommer jag antagligen börja skratta själv också eftersom jag aldrig kan hålla mig).  (förlåt att jag skrev att du fes, fredde, men du får också göra så mot mig i din blogg om du vill. det är ju trots allt mänskliga gaser som alla garvar åt förutom de som tycker det är obeeeskrivligt äckligt som sitter och låter näsan likna en rynkig färskpotatis).

4. jag asgarvar när rösten bryter sig för killar som kommit i målbrottet.

5. om jag har tråkigt och är själv hemma så brukar jag gå ner i hallen och spegla mig i hallspegeln en lång stund. jag gör ofta asfula grimaser åt mig själv vid såna tillfällen och garvar högt åt mig själv. en vacker dag kommer jag tro att jag är ensam hemma, göra något sånt där knasigt och sen kommer jakob eller petra in och kommer på mig helt i "tjocka gubben"-grimasen åt mig själv.

6. när jag har pms så kan jag börja gråta åt de mest fånigaste sakerna. t ex att maten inte är klar när man kommer hem från skolan, att låren plötsligt ser ut som två tjocka choritzos, att favoritgodiset i godishyllan är slut (eller ännu värre; det ligger endast små trasiga smulor av godiset kvar där), att jag inte klarar ett mattetal, att jag måste läsa en mening om och om igen i historiaboken och så går det inte in ändå och att jakob ibland fnissar som en tjej.

inte på en enda fläck i hela kroppen är jag frisk. jag vet.

so long homies!

En inre monolog

Hus, träd, gårdar, massa kor. Allting svischar förbi i över hundra kilometer per timme utanför fönstret. Jag undrar hur pappa har det. Han kanske har en jättestor ladugård med massa kossor med stora, bruna ögon. Pappa har stora bruna ögon. Han kanske fick inspiration när han såg sig i spegeln och så blev han bonde som kliver upp fem varje morgon, mjölkar korna och sen in i huset igen och dricker kaffe. Eller så dricker han kaffe innan, annars skulle han väl somna på kossans juver. Mamma brukar somna på sitt jobb ibland när kaffebryggaren krånglat hemma och när det har varit för lång kö till kaffemaskinen på jobbet.

I tågkupén jag sitter i så sitter även en tjej. Ser ut att vara jämngammal med mig, sisådär 16-17 år, blond, blåa ögon, typisk fjortis i trakterna jag bor. Det luktar sött om henne, antagligen den där Paris Hilton-parfymen alla går omkring med. Hon har överdrivit lite väl mycket med den där lukten i alla fall. Ja, jag kallar det lukt. Jag kan inte kalla det för doft i alla fall. Dofter luktar GOTT. Undrar vart hon ska. Hon kanske också har någon i Stockholm som hon vill träffa. Någon som hört av sig endast en gång per halvår när det har varit julafton och födelsedag. Någon som har skickat ett jäkla kort istället för att ringa och säga God Jul eller grattis på födelsedagen. Någon som inte har brytt sig ett skit. Hoppas hon får det roligt i så fall. Jag tvivlar på att jag kommer ha det.

Pappa kan inte vara bonde. Han bor ju i en stor lägenhet på kungsholmen. Det skrev han ju. Vad dum jag är. Ja, det skrev han ju i brevet som anlände i brevlådan för en månad sedan. Brevet som var det första som berättade vem han var och hur han levde. Jag vart förvånad att det inte låg ett litet vykort där istället, där det var en liten äcklig bärfis på framsidan som hade en pratbubbla där det stod "Hej, jag bor i Stockholm och heter Ingvar Jansson, kom och hälsa på mig". Ja, pappa heter Ingvar, och jag tycker fortfarande det är ett roligt namn. Pappa skrev i brevet att han ville att jag skulle komma ner och hälsa på. Ja, plötsligt skulle vi ses. Det var så otroligt viktigt. Jag undrar vad han egentligen vill. Han kanske bara har som avsikt att bjuda in mig till honom för att säga "jag har det mycket bättre nu." Är det så, då jäklar nackar jag hans Golden retriever.

Det var då fan vad den där tjejen tjagglar med sitt tuggummi. Det är säkert sånt där Stimorol jordgubbstuggummi eller någon annan mesig sort med frukt. I värsta fall Hubbabubba. Låter som ett stort tuggummi i alla fall. Det är säkert Hubbabubba. Extra saltlakrits ska det banne mig vara! De är till och med bruna och bara det säger ju att jäklar anamma, nu kommer en riktig smakupplevelse.

Jag hör ett barn skrika ilsket några säten bort. Barnets pappa hyssjar. Ett generat hyssjande. Så gjorde alltid pappa när jag var jobbig. Han fick den där nervösa blicken, tittade sig generat omkring och hyssjade. Han har värsta stora familjen nu. Tre snoriga skitungar som säkert ropar efter kinderägg stup i kvarten. Jag ryser till. Tre kopior av pappa, lika stor mansgris och lika bortskämd. Näe, nu ska vi vara snälla. Jag har varit snäll hela mitt liv, det är bara att fortsätta. Men om man är sjukt brutalt less på att vara snäll. Allas goda rara flicka som biter ihop så fort hon får ta skit. Jag. Vill. Inte. Det. Mer.

Min mage knorrar högt. Den jämnåriga tjejen mittemot hånler mot mig. Ja du, dumma frukttuggummituggande brud. Fortsätt att hånle bara. Vad onormal du måste vara som inte har en mage som gurglar för att säga att den vill ha mat. Det börjar din mage också med efter en stund, eftersom du tuggar som kossorna utanför tågfönstren själv. Jag hånler tillbaka, grabbar tag i plånboken och reser mig upp för att gå till restaurangen. När jag reser mig upp så hör jag tjejens mage som börjar knorra. Haha! Den som skrattar bäst, skrattar sist.

Jag undrar vad jag ska äta. Det finns så mycket att välja på. Rostbiff med potatissallad och en Marabou sweizernöt skulle sitta fint. Bäst att äta nu. Pappas fru lagar säkert bara fisk och någon skinnig potatis, och då måste jag överleva, för jag äter INTE det. Stockholm kan man aldrig lita på när det gäller mat - det har mamma sagt!