Hanna Hollender

jag har suttit och tänkt lite på glada och bittra överraskningar. att jag fick mvg i svenska a i ettan var en glad överraskning, för jag trodde att jag kammat hem ett vg. men man behöver det där mvg:et ibland. vg är så bra det med. och g! men jag vill ju bli barnmorska och det krävs ju ganska (hm) höga betyg till det. därför lyser det där mvg:et upp allt. en bitter överraskning var idag. jag stod och hängde tvätt (fyfasen, jag hatar att hänga tvätt då de blöta kalla kläderna klibbar mot huden) och skulle hänga upp ett påslakan. det var VÄLDIGT tungt. så jag kollade i påslakanet och hade mamma pulat in massa annan tvätt också. mer att hänga upp. men när jag tänkte att det var sååå jobbigare för mig, blev jag plötsligt så bitter på mig själv istället. 

jag ska då bara hålla käften. det är ett minimaliskt problem. ungefär i sin höjd med "fan, jag bröt en nagel, guuud asså!". det finns barn som ligger och krälar på backen just nu i andra länder som har det SKITJOBBIGT. de orkar inte gå av all hunger och törst. och här sitter jag och gnäller över lite extra tvätt. jag borde fan få stå en hel dag och bara hänga tvätt! ja! allvarligt! 

jag hatar att hänga tvätt. men jag tror också att t ex barnarbetare hatar att sy kläder och om de råkar börja blöda så vet dem att nu jävlar ryker händerna ner i en kittel med kokande OLJA för att snabbt få slut på blodet. ingen vill väl gå igenom något sånt? näe, tänkte väl det. jag står hellre i en hel månad och hänger tvätt, lagar vidrig mat och äter den vidriga maten istället för att sitta där och sy kläder och veta att minsta felsteg så jag börjar blöda så blir mina händer helt söndersarjade, helt friterade av den där oljan. 

vi borde vara lite mer tacksamma. säga "skit samma, det löser sig" och rycka lite på axlarna om man bryter den där attans fina nageln, eller hänger tvätt eller vafan som helst. något litet sketet bara. ni FATTAR!

nu ska jag sluta fundera. hör hur hjärnan sjuder av aktivitet.