Sluta..
sansa dig, snälla. du kommer upp i mitt rum och skriker på mig för saker jag har det jobbigt med, du säger att jag ska SKÄRPA mig. det är ju inte så jävla lätt att skärpa mig. FATTAR inte du det? du vill att jag ska fatta. men hur ska du kunna fatta då? jag vet inte. just nu skriker mitt hjärta för det gör så ont ont ont av orden du säger. ena stunden låter du så mild. andra stunden kastar du skit på mig och försöker tvinga mig till något. och säger "vi vill dig bara väl". jag vet det. men aldrig trodde jag att det där att du vill mig väl gjorde så ont. aldrig. du orkar inte med mig längre, jag förstår det. dottern som inte blev nöjd med sig själv pallar du inte längre.
en skitdag har det varit. men ändå ser jag hoppet i kvällen. maja och jag. mot hela världen. åh vad jag tycker om henne. min lilla pingla. hon kommer vid fem-halv sex. vi ska se på film, dricka cola och ha allmänt tokroligt. jag ler ett sprucket litet leende för mig själv nu. maja. min finslipade diamant <3
andra dagen utan smink faktiskt. känt mig apful. särskilt när två pupphuvven tittar och skrattar åt mig. men jaja. en snäll prick som heter pontus sa att det var avundsjuka. han sa massa fina saker som gjorde mig glad. ni runt omkring mig säger så fina saker. tack! jag behöver de just nu. mer än ni anar.
fan, jag måste sluta gråta nu. känner mig som en jävla lipsill. en sill som snart heller inte orkar så mkt mer. nu måste jag skärpa mig. torka tårarna. hanna, du har ju trots allt inget att vara ledsen över? eller huur då? jaa jaaaag vet inte.
Kommentarer
Trackback
