Paulina!

sminket har runnit. tårarna har runnit. känslorna har runnit. paulina, vilken tjej. kommer upp på scenen på lunchmusiken och bara sjunger rätt upp och ner. vilken sång alltså! ni som inte var där tycker jag riktigt synd om.

hennes låt och sång tillsammans med karin på cello la sig som en varm filt runtomkring mig. alla känslorna bara vällde fram. allt som var jobbigt kom ut genom mina ögon, kändes det som. så jäkla vackert. jag är mållös. paulina, du kommer gå långt! ta chansen!

jag vill bara tillbaka till aulan. sjung den igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0