Res dig!
- hanna, kom igen. res dig upp igen. jävla mes. du mår dåligt men du kan fan inte bara ge upp nu så res dig upp! kom igen nu hanna. upp med benen, jag ska hjälpa dig. ufff.. hjälp till lite här själv nu också. ge mig ena armen. sådärja. andra också. och så reeeeeeeeeeeeeser vi oss upp. uuuuuuuuhmmmmmm!!! stå upp. NEJ NEJ NEJ! fall inte igen nu. ligg inte bara där. livet har sina motgångar, det vet vi alla. men upp och kämpa emot det då.
- men håll käften!
- näe, hanna. du ska fan kämpa. upp igen.
- jag orkar inte. allt går emot mig nu. allt.
- men du kommer märka efter ett tag att det lossnar för dig. det gör det. snälla hanna, upp nu.
- ja, okej. okej då.
egentligen orkar jag inte. inte ett dugg. allt är så jävla sjukt svart just nu. jag bara lyssnar igenom kentskiva efter kentskiva. det är dem som får mig att resa mig upp igen. deras texter. deras jävla underbara texter som är oslagbarast i hela jävla världen.
visst, jag är så fånig. så obotligt otroligt töntigt obeskrivligt fånig!!!! jag vet det! men jag skiter i det nu. har ett jävla menshumör också, vet. så arg, så irriterad. men grunden är denna jäkla smärta i hjärtat.
jag borde inte sitta och leka martyr.
